Sedan en tid tillbaka var de bägge arbetslösa och fyra stycken vuxna och två barn levde på en lön. En situation som är ohållbar i längden.

De hade försökt hitta en lösning med banken där de skulle betala en lägre månadsavgift men banken hade sagt nej och erbjudit dem en skräp-produkt istället. Detta trots att banken visste att deras månadsavgift skulle gå ned inom två månader och att det inte fanns något som helst behov av någon annan produkt.

Banken sålde dem ett ränte-derivat, som om det vore en försäkring ifall räntan skulle gå upp. Det som de inte sa, var att räntan redan hade gått ned och att den skulle fortsätta sjunka. De sa inte heller att de skulle bli betalning skyldiga till banken för derivatet ifall räntan gick ned.

Om de redan innan problem med att klara sig till slutet av månaden, så med kostnaden för derivatet var det omöjligt. De kunde inte längre betala sina avbetalningar på huset. De försökte betala så gott det kunde men en dag fick de beskedet om att banken lämnat in en ansökan om utmätningen av de två husen som stod som garanti för lånet.

Vi kom överens med Laura och Juan att stämma banken. De fick avslag i tingsrätten, domaren ansåg att även om banken inte hade uppfyllt sina skyldigheter och även om produkten var skadlig för kunderna så var det ingen som hade tvingat dem att skriva under kontraktet. Om de inte förstod kontraktet så borde de ha sökt rådgivning innan de skrev under.

Vi överklagade till hovrätten som gav oss rätt. Enligt domen, och den rådande praxis från Högsta domstolen, så är det banken som sitter inne på all information och är skyldig att informera sina kunder för att de ska kunna ha kunskap om va det är som de skriver under.