Första kontakten med David var enbart för att veta ifall han hade ett fall eller inte. Han hade läst i tidningarna och hört på radio om fallen med “räntegolv” och ville veta om hans lån innehöll ett sådant. Och efter att vi studerat all dokumentation framstod det att han hade ett “räntegolv” om 3%.

Vilket innebar att trots han borde betala en ränta om 0.93% så betalade han 3%, alltså 2% mer än vad han egentligen borde betala. Därefter ville ha veta vad för möjligheter han hade och hur mycket han kunde kräva återbetalt från banken.

Vi förklarade för David, att vi anser att de här fallen är ett fall som berör grundläggande rättvisefrågor och att vi därför har sänkt vårt arvode till minimum. Detta på grund av att klienten, trots att ha lagen på sin sida, inte ska avskräckas från att söka rättvisa.

Eftersom klienten måste lägga ut pengar för att betala advokat och procurador så avskräcks hen i många fall från att söka rättvisa i domstolen, trots att domaren med största sannolikhet skulle dömt till deras fördel.

Dels är rättprocessen väldigt långsam och dels måste klienterna ligga ute med relativt stor del med vad de återfår. Det är därför som banken kan fortsätta agera mot rådande lag då den vet att kunderna kommer tänka sig för både en och två gånger om det verkligen är värt att återkräva pengarna.

Med David var det annorlunda, iom att vi hade sänkt vårt arvode så behövde han inte fundera mycket och strax efter att vi lämnat i stämningsansökan så nåde vi en förlikning med banken.

Resultatet var att banken återbetalade 10.699 euros som David hade betalat för mycket på grund av räntegolvet.